Ett livstecken

Hej alla därute!

Ni trodde kanske att jag hade sagt mitt men inte riktigt än. Jag mår jättebra och har dresserat mina människor ganska bra det sista halvåret, om jag får säga det själv och det får jag ju!

Ett steg i taget...

Jag är numera en rutinerad utekatt, även om mina första steg utanför huset var ganska försiktiga, kan man nog kalla dem. Matte sa någonting
om en snigel men jag såg ingen...
Det var strax efter påsk och jag kände mig väl hemma i huset och med Alea, men det var en stor värld utanför.
Som tur var vakade Alea över mig,
fastän hon hade en lite bekymrad min i början.

Kattlåda?

Snart blev jag modigare och kunde hjälpa matte i trädgården. Det uppskattade hon, tror jag. I synnerhet var jag bra på att gräva i den stora kattlådan, det var så fin och skön jord till en början men sedan började det växa en massa saker i den, tror matte inte är så bra på att rensa... Det var ju jättesvårt att sitta bra då! Hoppas hon lär sig till nästa år.

Mums!

Slapp, slappare...

I övrigt har jag ägnat mig åt att vara nyfiken, sova, äta och växa, ungefär i den ordningen. Matte tycker jag borde ha lärt mig att det kan vara mindre bra att vara alltför nyfiken, men det hindrar mig inte från nya upptåg hela tiden. Ett av mattes värsta minnen var när hon glömde stänga luckan till vinden(det är alltid mattes fel, aldrig mitt..) och gick ner för att hjälpa Lillmatte med något. Då passade jag på att smita upp, det var ju något nytt! Vinden har bara en liten bit golv, med en massa lådor på. Resten är lösull... När matte kom uppstörtandes på stegen stack mina öron och svansen upp ur ullen och jag jamade "hur gick det här till?". Men mattes instruktioner var ju inte alls särskilt lätta att följa, kom hit, det var väl inte lätt att veta vilket håll det var! Till slut möttes vi längst inne och hon fiskade upp mig på golvet. Sedan roade vi grannarna en del, för matte vill att jag skulle få frisk luft och bli av med min extrapäls, genom att rolla mig!! Hon sa att hon inte ville borsta för att inte gnugga in något som tydligen skulle klia ordentligt och inte fick jag slicka mig heller. Måste ha sett heltokigt ut., när jag gick fram och tillbaka i trädgården och hon sprang efter med en roller. Men det var kanske bra, för jag märkte inte så mycket av kli och annat.
En annan sport som matte utövar är när hon jagar grannens katt med vattenpistol. Den brukar jaga mig och Alea och det gillar inte matte(inte jag heller om jag ska vara ärlig, har faktiskt hänt att jag kissat på mig av förskräckelse någon gång), i vår egen trädgård ska vi få vara i fred tycker hon. Så jag eller Alea kommer störtandes och Matte kommer utrusande och grabbar först bästa vattenpistol eller om hon inte hittar någon så jagar hon den elaka katten till tomgränsen och fräser åt den. Just då kan man man ju inte tro att hon är någon djurvän, fast det känns rätt skönt att vara bakom henne då. Hon har förklarat att ingen muckar med hennes älsklingar på hemmaplan, någon fristad måste man få ha. Tur att hon är på vår sida.

Lillmattes säng är skön

Men nu när det börjar bli kallt är det inte så mycket utevistelse, det är skönare att stanna inne, det finns så många ställen att mysa på. Nuförtiden sover jag i mattes säng ibland, men hon brukar sparkas på nattenoch det gillar jag inte riktig. Hon säger att hon bara vrider sig i sömnen, men jag vet inte jag... Jag brukar ligga där ett tag och när hon har somnat smiter jag iväg, så jag får sova i lugn o ro.

Nu är det snart sovardags, matte är på väg till tandborsten. Bäst jag snabbar mig att få bästa platsen i sängen innan hon kommer.

Mång jamarhälsnignar från Madeleine

Jag vill också följa med

Idag har Lillmatte varit på utflykt med skolan, de åkte pendeltåg och promenerade i stan till Konserthuset. Där såg de på en massa tvåbeningar som slog på tunnor och andra runda saker. Låter konstigt tycker jag men Lillmatte sa att det hade varit jättekul. Bäst att vara beredd tänkte jag och satte mig genast på plats för att få följa med på nästa utflykt.

Men Lillmatte sa att nu skulle det inte bli några utflykter på ett tag, förutom skridskoåkning  och det trodde hon inte att jag skulle gilla, alldeles för kallt och halkigt för mig. Dessutom farligt för mina små tassar om de skulle komma i vägen för någon skridsko. Hon visade en sko med en kniv under, heltokigt om ni frågar mig, hur ska man kunna gå i dem?
Så jag kröp ur igen och lekte med en liten träbit som jag snott ur vedkorgen, det var mycket roligare!

Hmm, ser inte det där ut som min favoritgroda?

Alea hämtade sin favoritlekgroda ur leksakskorgen, matte tycker vi har blivit duktiga på att hämta leksaker när vi behöver dem.
Hon gillar inte att de ligger överallt och skräpar, hon blir lika rädd varje gång hon trampar på dem och påstår att hon tror det är oss hon trampar på. Det är ju en jätteskillnad, hon skulle nog märka om det var någon av oss hon trampade på! Jag tror att det är pipmössen hon är rädd för, hon tror nog att de ska bitas när de piper så högt, hi hi hi

Min groda o jag

Ska jag hjälpa dig?

Tur att man vet att tvåbeningar inte är som andra katter...

Idag fick mina tvåbeningar fnatt. De for omkring med dammvippor, den otäcka brummaskinen, det konstiga blöta djuret på en pinne (mopp, säger matte men det vet väl alla att det är en hund och det ser inte alls ut som en hund) och viftade till grannen med alla sängkläderna. Helt galet! Matte brukar ju få små fnatt och fara omkring sådär men inte alla 3 på en gång. Jag blev ju jättestressad och blöt om tassarna dessutom. Matte skyllde ifrån sig och sa att om jag inte hela tiden sprang omkring där hon just hade moppat så skulle det kännas bättre. Himmel, hon förstår väl att jag måste ha koll på det otäcka!

De hade tydligen fått för sig att ha städdag på torsdagar, Matte har muttrat något om att hon är trött på att alltid städa allt själv och att lekstugan säkert är ledig, om nån skulle vilja bo där istället.

Men när allt var klart var det ganska skönt att gosa i Lillmattes rena lakan och rulla sig på hennes matta och håra ner den igen. Det gick ganska fort.

Jag gick en runda lite senare för att se att allt var ok, men jag tror husse hade fuskat lite... jag hittade en bit aska under dörrmattan!

Finns det något här?

Aha, bevis!

Alea slappar som vanligt, hon hjälpte inte till det minsta. Men hennes favoritplats på soffkanten blev noggrant rollad, där skulle matte lägga sängkläderna när hon signalerat klart till grannarna. Det ligger fortfarande kvar lite kuddar, vi ska nog välta ner dem i natt:)

Glada nyheter

Ni må tro att jag blev glad idag när matte berättade att Blogghjälpen från Katthemmet hade ringt och frågat hur jag mår! Tänk att hon kommer ihåg mig! Fast jag hjälpte ju henne ganska länge med bloggen, så jag har nog lämnat några minnen. Tur för matte att hon har tagit hand om mig på rätt sätt så att hon med gott samvete kunde hälsa att jag trivs. Jag har ju dessutom fått Alea att inse att hon är en katt, som ska nosa på allt nytt och busa med saker som rör sig eller ser ut att kunna komma att röra på sig, och ingen sengångare som bara ska ligga i en hög. Dessutom är hon ok att mysa med ibland...

Idag funderade jag nästan på att hoppa upp i mattes knä, hon hade virat in sig i en filt som såg jätteskön ut, men jag besinnade mig och la mig på stolen bredvid. Men det hade varit mysigt att få krypa in i filten, jag älskar att krypa in i mjuka saker. Igår försökte jag få in hela mig i luvan på Lillmatte luvtröja, men jag fick inte riktigt plats. Löjligt små luvor på de där...

Madeleine tassar in igen

Nu var det länge sedan...
Jag skyller på matte, hon har inte låtit mig veta lösenordet och hon säger att hon inte har haft tid. Hon sa att den tid som hon kan slappa gosar hon hellre med mig och Alea så jag har ju  inte protesterat så mycket...
Det har varit en ganska spännande tid, just när jag trodde att jag hade hela familjen i min tass så kom det en bunt till! Först kom en människa, som lillmatte kallar Farmor. Strax därefter kom ett träd! Det var inte det

Jag håller världen under uppsikt...

konstigaste, det var att de hängde en massa grejor i trädet, som inte var kattleksaker. Mycket konstigt, men det var ganska mysigt att ligga där under och mysa. Sedan kom det fyra människor till, 2 stora och 2 mindre, och en massa paket som skulle ligga under trädet. Som tur var var de borta snart, så att vi fick plats igen.
De mindre människorna kallade lillmatte för kusiner, de har också två katter, Lotus och Lolita. Fast de är av den klängiga typen, som man kan bära omkring som en påse nötter och köra i dockvagn och sådant trams. När man har fyra tassar ska de väl användas. Matte har en annan uppfattning där, hon tycker att när man är trött kan man ju lika gärna ligga i mattes knä som på golvet. Vi kan väl nöja oss med att säga att vi inte riktigt är sams om det än, men jag funderar på det. Det är faktiskt ganska skönt att ligga bredvid matte i soffan och bli klappad och somna en stund. Båda mattarna envisas dessutom med att det ska vara skönt att bli upplyft och gosad med, men jag är tveksam. En liten strykning med ansiktet på ryggen går väl än och Lillmattes kramgos är faktiskt ganska ok. Matte har sagt åt Lillmatte att vara försiktig när hon håller mig nära ansiktet, om jag börjar sprattla så ska hon släppa mig direkt. Låter inte så mysigt även om Lillmatte inte är så lång. Jag har löst det på mitt eget sätt, när jag tycker att det räcker med mys så jamar jag henne i örat så sätter hon fint ner mig på golvet. Fast allra skönast är det att krypa in under överkastet eller täcket i Lillmattes rum och riktigt gosa in sig. Då sover jag gott! Fast det finns många sköna ställen, några kan ni se på bilderna.

Skavtass är mysigt

Lillmattes överkast är härligt!

Mmm..

Hallgolvet är alltid varmt så hallmattan är en favorit för oss båda. Dessutom kan man gömma sig bland skorna och anfalla Alea när hon kommer ner från trappan:) Eller smyga bakom hörnet, eller bakom dörren eller... Jag gillar att smyga och busa med Alea, Matte säger att Alea är som en helt ny katt sedan jag flyttade in. Hon busar och leker precis som en katt ska göra!

Hoppas ni har det bra alla därute, tack för era hälsningar och bekymrade kommentarer om var jag tagit vägen. Jag lovar att jag har det bra, även om godisransonerna är ynkliga och det hände en liten olycka med granen, men det var inte mitt fel, sladden trasslade in sig i mina ben, jag lovar...